stjerne

Jag ar lite halvbesviken pa Rio. Sen dag ett har det regnat, varit blasigt och allmant ruggigt ute. Vad hande med vykorts-Rio? Men, thank God, idag nar jag vaknade sken solen in genom fonstret. Och det ar till och med varmt idag och massa folk pa stranden. Typiskt att det skulle vanta till min sista dag har med att bli bra vader. Vi har tagit langpromenader pa stranderna Copacabana *sjunger en lojlig och hurtig sang for Kristian*, och Ipanema. Det ar utan tvekan de vackraste stranderna jag har sett. Vi gav oss ut pa ett forsok att bada i havet. Men man badar inte i Rio. Man gar ut sa att man har vatten till midjan, darefter blir man drankt av jattevagorna for att sen vada i land. Jag har typ fattat forst nu hur otroligt starkt havet ar. Nar en jattevag skoljer over en sa kanner man hur benen slas undan och man virvlar runt i saltvattnet och nar man till slut skrapar i sand sa kanner jag hur mina badbyxor sitter nere vid knana. Vi tackar darfor havet for att det skyler bra sa att man kan ratta till den ofrivilliga blottningen och undvika att visa hela Rio rubbet. Efter att man upptackt att man nu star flera meter bort fran den plats dar vagen vrakte sig over mig kommer nasta problem. Man borjar vandra upp tillbaka mot land men kanner att hur man an gar och gar sa dras jag bakat och forsvinner aterigen i skummet.
Val uppe pa stranden virar jag en handduk om midjan, slanger av mig badbyxorna i sanden och borjar den inte helt latta proceduren att dra pa sig klader under handduken. Med ens kommer det en vag som for forsta gangen nar anda upp dit vi har vara saker, vilket faktiskt ar en bit upp. Vattnet tar med sig Josys ena sko, men jag satter snabbt ner en fot och stoppar den.
-Johan! Dina badbyxor! ropar Josy bakom mig. Jag vander mig snabbt om och ser hur mina morkbla favoritbadshorts dras ner fran stranden. Jag forsoker springa i min handduk mot badbyxornas undsattning. Har ni provat springa iford endast en handduk runt midjan? Det ar svart. Jag sliter snabbt pa mig kalsongerna som legat vid fotterna och slapper handduk och struntar i ifall jag denna gang faktiskt blottar mig lite. Det galler ju mina badbyxor! Vi bada ser till slut hur mina stackars byxor forsvinner ut i den grymma, piskande havet och flyter ivag pa de salta vagorna. Samtidigt som det ar trakigt kan vi inte lata bli att skratta. Det maste ha sett ratt komiskt ut for folk som betraktat pa avstand.
Idag ar det Day-Trip som galler. Vi ska antligen se mer an bara stranderna, nu nar vadret ar snallt.
Kanske hittar nan liten pojke mina svenska badbyxor vid Afrikas kust och kan fa gladje av de.
Rest in peace, kara brallor.