Knasig syster

Kattis sitter på toaletten och ropade nyss :
-Jag tror att den här toaletten har ett ekosysten...höll jag på att säga. Men det kanske är nåt annat?
Kattis tänkte här på ordet "eko".
Roligast än så länge idag. Jag skrattade gott åt det.

Jesus på en toalett och samtal med kurder

Idag på skolan när jag var på toaletten tyckte jag mig höra röster. Inne på toaletten! Rösterna lät som om de kom från golvet eller nere vid väggen bredvid mig. Jag hörde någon ropa : "Det är JESUS!" Jag förstår inte alls vad det var för röster och vart de kom ifrån. Mycket mystiskt.

Sen pratade jag med en kurd på telefon. Det var inte så kul.


Suomalainen

Jag sitter på Hudiksvalls bibliotek. Bredvid mig sitter en finsk tjej och hennes lillebror. Tyvärr är min finska på nybörjarnivå, men jag kan ändå urskilja ord som hon säger mest till sin bror. Ord som Vittu, helvetti och kikkeli. Finskan är sannerligen ett ordrikt språk med många intressanta och spännande uttryck.


Fiender i mörkret

I natt hade jag en mardröm. I drömmen befann jag mig i Delsbo vid Stömnesjön tillsammans med en massa människor som verkade vara mina vänner. Det var kväll och mörkt ute, och vi pratade och skrattade åt något roligt. Plötsligt hörde vi ett flygplan ovanför oss. Vi kunde se lampor från vingarna som blinkade svagt uppe på den svarta natthimlen. Någon sa lite skämtsamt: ”Ryssen anfaller!” Och vi andra skrattade. Med ens såg vi att planet släppte någonting och vi hörde ett visslande ljud. Sen hördes en stor explosion lite längre bort mot centrum. Vi slutade skratta och såg förvirrat på varandra. Vad fasen var det? En bomb? Det dök snabbt upp fler plan ovanför oss och plötsligt regnade det ner bomber som exploderade överallt runt omkring oss. Det regnade jord och gräs över oss från alla bomber som slog ner och vi skrek och sprang åt alla håll för att komma därifrån. Någon anföll Delsbo. Och det var på riktigt. Det smällde överallt och vi såg hus sprängas och hörde människor skrika någonstans i natten. Jag var livrädd. Jag ville ta mig hem till Bjuråker för att se om min familj var oskadd, men det gick inte att ta sig dit. På något sätt träffade jag min mamma och min syster i något skyddsrum senare. Runt omkring mig hörde jag människor få dödsbesked om familjemedlemmar och släktingar som inte överlevt attacken. Det gick ett rykte om att det var England som startat krig mot Sverige, men det var ingen som var säker på detta. Jag frågade mamma om pappa levde och hon svarade att hon inte visste.
 -Vad fan säger du? Hur kan du inte veta om han lever? Sa jag förfärat.
-Jag vet bara att han var i vardagsrummet när de sprängde vårat hus. Jag tror inte att han lever. Fick jag till svar. Jag mådde otroligt dåligt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag föll ihop på golvet och grät och kände en stor maktlöshet mot hotet, det fruktansvärda.


När jag vaknade mådde jag riktigt dåligt och drömmen kändes otroligt verklig. Det hela var mycket obehagligt och hade lite ångest halva dagen. Jag tror att jag drömde om krig för att jag har sett så mycket om kriget i Gaza på nyheterna, läst tidningen och följt det med oro. Jag har tänkt mycket på de som bor där, de civila som drabbats av anfallen och alla som har dött. Vilket onödigt och fruktansvärt skit de får uppleva. Fy fan för krig.

 

El Hulko

Förlåt. Nu kommer ett sånt här nördigt inlägg som innefattar ett ämne som jag är rätt ensam om att tycka om i min gemenskapskrets. Nämligen superhjältar. Det är beklagligt, men nu är det som det är och skulle ni känna att det blir för nördigt så är det nog bäst att ni väntar på ett "djupare" och mer seriöst inlägg lite längre fram. Men nu handlar det som sagt om dessa superting. Den här gången handlar det om en av mina favoriter och en för mig alltid ifrågasatt "hjälte".
I går såg jag filmen Hulk vs Wolverine. En väldigt bra film tycker jag. Mycket action, snyggt animerat (utom möjligtvis Sabretooth), rätt våldsamt och spännande fighter. Det var alltså ingenting för barn. Inte alls lika snällt som serien X-men Evolution. Blodigt värre.
Jag är barnsligt förtjust i superhjältar. Framförallt Marvels. Jag är också en sån tönt som gillar tanken på att två rätt jämna hjältar eller skurkar möts i en fight som kan hålla på ett tag där det går hett till och adrenalinet pumpar. Det här var en sån film. Jag satt och njöt i fulla drag.
Wolverine är ju alltid en favorit så det var ingen fråga om vem man skulle lägga sin röst på. Hulken har aldrig varit någon favorit. Han är bara arg, stor, grön och vill vara i fred. Det enda som jag tycker är intressant med Hulken är att han är så stark. Så ofantligt stark så ni kan inte tro det. Man får i alla fall vad man förväntar sig, (i alla fall jag och alla nördar) en grymt bra fightingfilm. Några roliga superskurkar förekommer också i filmen. Omega Red, Lady Deathstrike, Sabretooth och Deadpool. Ett roligt gäng. Ja, ni får skratta åt deras namn. Det är okej.

Sådär. Nu har ni fått eran dos av Johans superhjältemani. Till er som läst hela inlägget och kanske förstått lite grann vad jag babblar om, grattis! Bra jobbat.


A new year

Jaha då var det plötsligt ett nytt år igen. Varför känns det alltid som att föregående år har gått så väldigt snabbt när man ser tillbaka på det? För mig känns det så åtminstone. 2008 har varit ett mycket bra år. Jag har kommit iväg på några resor utomlands. Och jag flög för första gången ensam när jag åkte till Slovakien i somras. Även om det inte är världens längsta resa så var det jättebra, nyttigt och bra för självförtroendet att resa själv.

Var på en väldigt lyckad nyårsfest i Delsbo igår. Trevligt folk och god mat. Kunde inte haft det bättre. Jag vill ha mer av Kristians ryska rödbetssoppa borsjtj. Den såg lite mystisk ut men var supergod. Vi lekte lekar, skålade i champagne åt gott och dansade som bara den. Sådär ska en nyårsfest vara.
Sen sov jag och Kristian kvar i festlokalen tillsammans med Ambjörn, Terese "Falkan", Linnea och några till som jag inte minns vad de hette. Vi la oss vid 4-tiden. Kristian slumrade gott på en uppblåsbar madrass medan jag hade en av de mest sömnlösa nätter jag har haft. Med enbart ett tunt liggunderlag, kudde och sovsäck låg jag och vred och vände på mig för att hitta en bekvämare ställning. Det väldigt hårda golvet gjorde sig påmint genom liggunderlaget och jag frös och huttrade för fulla muggar. Inte nog med det. När vi höll på att glida in i sömn och drömmarnas underbara land väcktes vi abrupt av flera starka ljusblixtar som lyste upp nattmörkret. Min första tanke var att det var krig eller åska.
-Facebook!!! Hördes det fnittra från Terese och Linnea.

Trots sömnbrist och morgonfrisyr som heter duga så ser jag tillbaka på gårdagens nyårs fest med ett stort leende på läpparna. 5 +++++ till festkommitén och mina underbara, halvgalna vänner.

Gott nytt år!

Julefrid över nejden

Som det så vackert heter. Nu är julen avklarad med julklappar, Kalle Anka,  stök, god mat och folk och fä. Men nu snart kommer två bröder med fruar och barn på besök i några dagar. Det är alltid trevligt med besök från släkten, men man blir lite trött i alla fall.

Igårkväll ringde både Kristian och Daniel och tjatade på mig att jag skulle följa med och basta vid morasjön. Jag förklarade att jag hemskt gärna ville men att jag måste städa mitt rum inför brödernas ankomst och jag har dessutom lovat bort mitt rum. Därför måste det komma i första hand. Daniel tyckte att jag pjoskade och kom och kidnappade med mig till bastun. Otroligt skönt måste jag säga. Vi satt ett gäng där och svettades i kapp och pratade gamla minnen. De hade även sågats upp en liten vak i isen så att man kunde ta sig ett dopp. Efter mycket tjat från folk så hoppade jag i. Jag har väl aldrig tagit ett snabbare dopp. Ner i vattnet och upp som en raket och rusande in i värmen igen. Gudomligt skönt.
Imorgon blir det nyårsfest i Delsbo. Det ser jag fram emot.
Jag vill åka utomlands. Det finns några länder som lockar riktigt mycket. Egypten, Frankrike, Holland och Japan. Men nu har jag rest rätt mycket det här året. Så de länderna får nog snällt vänta ett tag.

Jobba jobba jooobbaaaa


Jo ni, idag har jag varit rätt duktig om jag får lov att säga det själv, och eftersom ingen annan gör det så får jag det.

1. Johan gick ut och bar in en massa massa ved.
2. Johan sotade pannan.
3. Johan dammsög.
4. Johan ringde viktiga samtal och postade viktiga brev.
5. Johan skottade snö.
6. Johan hjälpte sin far att bära ner toktunga dörrar från vinden.

Allt detta, på eget initiativ. Inga autografer, tack. Ja, ni får ta på mig. Lite.

Min pappa var ganska rolig idag också. När vi hade varit och handlat i Delsbo och burit in kassarna i bilen upptäcker pappa att bilen som står parkerad bredvid honom på hans sida står väldigt nära så att det är svårt att öppna dörren. Varpå han säger väldigt högt :
-Har du sett Johan? Det var väl en jävel och stå nära. Fan, jag kommer ju knappt in i bilen. Hur tänker en sån där? Klantigt.
Vi får då båda se en tant som precis klivit ur just den bilen och ser förskräckt på pappa, sen på bilen. Sen går hon.
Pappa tittade på mig och gjorde en grimas. Jag bet halvt av mig tungan för att inte börja skratta.
Sen skrattade vi i bilen hela vägen hem.


Vad sägs?

Pokol; vurderlak; eyalik

Någon med skills på ungerska eller rumänska som kan tala om för mig vad detta betyder?
Texten kommer från Stephen Kings roman Salem´s Lot.

Kristen, mörk kristen eller bara allmänt dum Bjuråkersbo?

Igår blev jag medtvingad ut på Tre Bockar i Hudik av Lisa, Mina och Mats. Väl där var musiken som framfördes av liveband inte alls med på min lista på bra musik. Skrikig punk. Men det var sällskapet som gjorde kvällen rolig.
När jag var inne på toaletten och stod vid en pissoar kom den en väldigt full man på kryckor som stånkade och stönade när han tog sig fram mot sin "holk". Sen säger han:
-Hörru, är du såndär kristen eller?
-Va?
-Är du kristen du?
Jag funderar på hur frågan kan ha dykt upp i mannens huvud.
-Hur så?
-Nej jag tyckte bara...du såg så jäkla präktig ut. Ordentlig liksom.
Jag förstår fortfarande inte.
-Ordentlig?
-Ja men du vet, nästan alla knappar på skjortan knäppta. Hade du haft en knappjävel till knäppt hade jag blivit rädd.
-Eh...okej.
Jag tänker att nu kanske samtalet dör ut och glöms bort i hans berusade, dimmiga tankar.
-Mörk kristen då?
Men vad är det nu då? Får man kissa i fred eller?
-Nej.
-Hm...nåt annat?
-Nej.
-Hudikbo?
-Bjuråker.
-Åh fy fan! Stackare. Du passar liksom inte riktigt in här tycker jag. Du ser så...
-Ordentlig ut?
-Ja precis. Men då var du bara bjuråkersbo då. Haha. Dumma jävlar.
Varpå jag går därifrån och tycker att han är allmänt dum och dryg. Väldigt djupa tankar den mannen gick omkring med måste jag säga.

Sen sov jag, Mina och Mats hos Lisa. Klockan 4 i natt gjorde vi kycklingfillé med ris. Nattmat är god mat.

Amen

Låt den rätte komma in

Efter drygt ett års väntan på att denna svenska vampyrroman skulle gå upp på bioduken var det då äntligen dags. Eftersom jag bor i en isolerad håla utan kontakt med omvärlden (typ) så dröjer det ett tag tills denna film kommer till Hudiksvall, och eftersom jag och Michis har pratat om att vi ska se den tillsammans enda sedan vi fick höra talas om att den faktiskt skulle bli film, så for jag ner till Uppsala i lördags. Jag var faktiskt en aning nervös, pirrig och förväntasfull inför att se den. Boken är ju så otroligt bra så det smäller om det, så det är klart att man är lite nervös. Ska filmen hålla måttet? Och visst var den bra. Som vanligt slår den ju inte boken. Men jag tyckte att skådespelare och bild var bra. Speciellt bra är Lina Leandersson som Eli. Hon är Eli.
Tyvärr saknade jag vissa bitar som hade varit roliga/läskiga att se, men trots detta var jag väldigt nöjd med filmen och den ska såklart inhandlas på DVD och ställas på vampyrhyllan. Klart är att den här slår de tidigare försöken till svenska vampyrfilmer. Frostbiten och den som tidigare recenserats här, Vampyrer.
Låt den rätte komma in är ett stort kliv inom skräckgenren för Sverige.
Det här är en film man inte får missa tycker jag. När den väl kommer till Hudiksvall om sådär 200 år tänker jag släpa dit min lillasyster och se den igen. Slutscenen är bäst.
Och akta er för små flickor som går barfota och tunt klädd i snön i natten.



Busa med vuxna

Kan ibland vara svårt har jag upptäckt. Det fungerar oftast helt smärtfritt när man är bland jämnåriga eller allmänt folk som känner mej väl.
Då jag var på mattelektion i Hudik på komvux sa matteläraren :
-Det verkar som det är samma gäng som var här i måndags.
Jag kunde bara inte hålla mej.
-Vi har inga liv.

Läraren ser upp för att få syn på vem som uttalat den mystiska meningen. Och får syn på mej.
-Förlåt? Ursäkta? Vad sa du?
Skratten, leenden och den väntade skojiga stämningen uteblir. Jag försöker igen.
-Vi har inga liv.
Hon rynkar ögonbrynen och det syns att hon anstränger sej att förstå vad det är jag menar.
-Har du inget liv?
Jag känner att det är meningslöst, att mitt "skämt" gått henne helt förbi och klasskamraterna vänder sej om för att se på mej. Liksom för att se hur jag ska ta mej ur detta.
-Jo, eller alltså, VI, klassen har inga liv. Det är därför vi sitter här igen. Samma gäng...
Rynkan är kvar i någon sekund för att sedan suddas ut.
-Jaha. Eeh...ja! Ni kan slå upp sidan 14 så ska vi gå igenom Negativa tal...
Vad var det där? Varför öppnade jag ens munnen? Borde jag inte ha anat att det inte var läge att "busa"?
En tjej i klassen tittade på mej och fnyste lite åt läraren och log lite sådär som att säga "Jag fattade i allafall."
Min stackars förvirrade lärare ska jag låta slippa mina skämt framöver.


En annan händelse som utspelade sej i Uppsala för några veckor sedan, som visserligen inte på något vis var busig men som jag ändå vill dela med mej av här för att beklaga mej lite över vissa vuxna ute i världen. Det hela gick till som så att jag gick på stan med Victoria och hade ätit gott, allt var frid och fröjd och jag skulle åka buss till en kompis för att sedan gå på bio med två andra vänner. Detta kan man läsa om i inlägget under detta. Nåväl, vi var på väg till busstationen där jag ser en grön buss stå och puttra medan folk har bildat en liten kö och kliver på. När den sista kliver på ger jag Victoria en kram och säger hej då, varpå bussdörren stängs mitt framför ögonen på mej och det växlas. Jag knackar på dörren och viftar till busschaufören att jag ska med. Dörren öppnas och jag kliver på.
-Hej hej.
Inget svar från chaufören. En tjej i 30-årsåldern med brunt locking hår och glasögon stirrar på mej.
-En ungdomsbiljett till...eh...vänta...
Jag kommer inte på vad stället heter så jag tar upp mobilen och börjar bläddra fram ett meddelande från min kompis där detta står.
-Alltså sånt där ska man ha fixat INNAN man kliver på bussen. Så egentligen borde jag slänga av dej!
Va? Vad säger hon? Slänga av mej? Varför denna ton när jag glad i hågen kliver på och hälsar glatt?
-Jaha. Oj. Men...vänta så ska jag skicka ett sms istället. (Vädjande)
Bussen brummar och kör medan jag står och balanserar med mobilen ivrigt skrivande ett sms. Och jag får lite känslan av att hon gasar och svänger lite extra hårt med bussen för att jag ska ramla.
-Mm. Sånt där ska som sagt fixas innan man kliver på...
-Ja, jo precis. Jag vet...
-Borde egentligen slänga av dej...
Fortsätter hon att hota.
Smsbiljetten anländer och jag visar den snabbt.
-Bra. Sätt dej nu.
Jag går och sätter mej med en obehaglig känsla och klump i magen. Sitter där och skäms och undrar vad jag gjort för fel.



Vampyrer som suger

Och i det här sammanhanget menar jag inte att de suger blod utan att de är dåliga. Jag som vanligtvis tycker om vampyrer i största allmänhet blev mycket besviken när jag ikväll gick för att se denna Svenska film i Uppsala och som endast visas i 5 städer i Sverige.  Med mej i sällskap hade jag Michis, Jessica och Johan 2 (Frambo). Vad var det då som inte var bra med denna film? Många saker. Skådespeleriet var på otroligt låg nivå och replikerna lät väldigt inlästa, ljudet, bildkvalitén som var mycket suddig och oskarp. Handlingen är ju viktig också men var bara ett skämt. Filmen handlar om de två "vampyr"-systrarna Vera och Vanja som bor i Stockholm och går ut och dansar och dricker blod från folk. En kväll dödar en av systrarna en MC-medlem och de hamnar i trubbel. De förföljs hela filmen igenom av ett gäng hårda grabbar på motorcyklar som på något märkligt och mystiskt vis alltid lyckas hitta tjejerna vart de än befinner sej. Den äldre systern vill dessutom mitt upp i alltihop sluta vara vampyr och börja leva som en vanlig människa och lämna sin törstiga syster.

Som jag nämnde tidigare så tycker jag mycket om vampyrer. Både i böcker och filmer. MEN, de får väldigt gärna bete sej som just vampyrer. Istället har de här tjejerna inget som påminner om vampyrer (bortsett från att de dricker blod en gång i filmen). Dock saknar de helt huggtänder, styrka eller odödlighet. Vilket är rätt viktiga drag kan man tycka. De är bara två vilsna, ensamma och ledsna tjejer filme igenom. När de dessutom börjar bråka om hur tjock man blir av att dricka blod och måste tänka på figuren håller jag på att skrika rätt ut i den pyttelilla biosallongen. Hela filmen kändes oerhört B-ig och taffligt gjord så att vi satt och fnissade så tyst vi kunde åt filmen. En sak som försvårade det hela var att det satt en utvecklingsstörd asiatisk kille på raden framför oss som satt och vinkade bakåt lite då och då under filmen och gjorde roliga miner åt oss. När han sen också släpper sej och rapar högt och ljudligt flera gånger så satt vi och bet ihop allt vad vi kunde för att inte skratta högt, och torkade tårarna. Riktigt jobbigt och väldigt stämningsdödande. Om det nu fanns nån stämning. Vi kunde bara sitta där och hålla igen skratten så gott det gick och hoppas på att ingen skulle komma och slänga ut oss från bion. När systern Vanja någon gång mot slutet står redo att möta MC-gänget beväpnad med endast en liten kniv viskar till kameran "Kom igen då era fittor." Blir det bara för mycket.

Jag lägger detta bakom mej och ser istället fram med stor iver mot den svenska filmen "Låt den rätte komma in" baserad på skräckromanen som är en av mina favoritböcker av John Ajvide Lindqvist som också den handlar om vampyrer. Jag är övertygad om att den kommer vara ljusår bättre än det här skämtet till film.


Princesa Moanna

"Cuentan que hace mucho, mucho tiempo, en el mundo subterráneo, donde no existe la mentira ni el dolor, vivía una princesa que soñaba con el mundo de los humanos. Soñaba con el cielo azul, la brisa suave y el brillante sol...

Un día, burlando toda vigilancia, la princesa escapó. Una vez en el exterior, la luz del sol la cegó y borró de su memoria cualquier indicio del pasado. La princesa olvidó quién era - de dónde venía... Su cuerpo sufrió frío, enfermedad y dolor. Y al correr de los años... murió.

Sin embargo, su padre, el Rey, sabía que el alma de la princesa regresaría, quizá en otro cuerpo, en otro tiempo y en otro lugar. Y él la esperaría hasta su último aliento, hasta que el mundo dejara de girar."

Fest i Uppsala

Var det förra veckan på lördagen. Michis hade inflyttningsfest och det kom en massa roliga människor dit, mej inräknat såklart.
Dagen innan hade Michis skrivit ett sms och talat om att det var mat klockan 18.00 och att det skulle vara några till som skulle äta och att någon kille som hon inte kände vid namn Josef skulle komma, bara så att jag visste. Jag skojade då med att skriva tillbaka "Åh nej. Inte Josef. Då kommer inte jag." Men jag hade ju ingen aning om vem det var heller. Jag känner inte många människor i Uppland. Hur som helst, väl på festen när några gäster anländer hör jag ett bekant, högt skratt i hallen och tittar dit. En glad afrikan vid namn Josef som jag VISST känner, eller åtminstone hade pratat mycket med på en fest i Örbyhus för 2 år sedan och minns honom som en glad och rolig människa. Världen är liten.
Det blev en rolig fest med mycket skratt, kraschade glasramar, en och annan dildo, danska, singstar och god mat och dryck. Jag träffade också Michis pojkvän Sorre och hans kompis Farzan (som jag envisades med att kalla Farsan/pappa). Två roliga killar det med. Singstar ägde jag Michis i (såklart). Hon fick förresten tre osthyvlar i inflyttningspresenter. En av mej. Mycket ost kommer det bli...
Festen slutade ungefär vid 3-tiden då värdinnan försvunnit under mystiska omständigheter med sin iranske loverboy in i sängkammaren. Men jag och Farzan satt och pratade superhjältar, barnprogramsnostalgi från 90-talet. Efter det gick vi in till Michis och Sorre som undrade vart alla tagit vägen och vad som hänt med festen. Medan Michis var i badrummet passade jag och Farzan på att jucka med en gigantisk lila nallebjörn i mörkret. Väldigt romantiskt.
En grym fest som innehöll allt. Tack Michis.

Heroes

Peter: Tell me what happened, Nathan. When I jumped. Tell me you flew. I want to hear you say that you flew. Tell me or I jump again. (steps back towards edge) Good luck on your campaign when I'm splattered all over the ground below.
Nathan: All right! You want the truth? We both flew.



Heroes

Reklama na ticho

Underbara Team

Reklamu na ticho
Dnes v telke dávajú
Ka?dý z nás spozornie
Len čo zbadá ju
Reklamu na ticho
Ten súčasný hit
Krásnym tichom z dovozu
Naplňte svoj byt

Mô?ete ho zohnať len pod rukou
Nádherné ticho hôr
Výberové ticho so zárukou
Získa ho kto príde skôr

Pred tuzákom stojí rad
Dlhý, pomalý
V tlačenici musí? stáť
Ticho dostali

V konzervách a v plechovkách
Od Coca-Coly
Také čerstvé ticho
A? to zabolí

Mô?ete ho zohnať len pod rukou
Nádherné ticho hôr
Výberové ticho so zárukou
Získa ho kto príde skôr

Reklama na ticho
Zo v?etkých strán znie
Vo farbe a s hudbou
Je to ú?asné

Decibely hluku
To ticho znásobí
Minulo sa ticho
Nie sú zásoby

Mô?ete ho zohnať len pod rukou
Nádherné ticho hôr
Výberové ticho so zárukou
Získa ho kto príde skôr

Pred tuzákom stojí rad
Dlhý, pomalý
V tlačenici musí? stáť
Ticho dostali

V konzervách a v plechovkách
Od Coca-Coly
Také čerstvé ticho
A? to zabolí

Mô?ete ho zohnať len pod rukou
Nádherné ticho hôr
Výberové ticho so zárukou
Získa ho kto príde skôr

Mô?ete ho zohnať len pod rukou
Nádherné ticho hôr
Výberové ticho so zárukou
Získa ho kto príde skôr

Ruskigt spännande och bra

Det här var den bästa filmen jag sett på grymt länge. Jag kan inte jämföra den med någon annan film. Jo, i början tänkte jag lite på Blair Witch, men upptäckte snart att det här var något annorlunda. Det var Michis som sa att jag måste se det här. Jag hade otroligt höga förväntningar på filmen, vilket brukar leda till att filmen inte kan hålla måttet. Men det HÄR filmen höll verkligen måttet. Jösses. Man fick verkligen känslan av att se nåt som skett på riktigt. Detta tack vare den skakiga kameran som huvudpersonerna springer omkring med och filmar allt som händer. Låter kanske lite jobbigt, men jag köpte det. Det ger en starkare obehagskänsla och verklighetsnärvaro. Ruskigt bra film. Gå och se den, men läs inte för mycket om filmen, helst ingenting. Det enda ni behöver veta är att den är bra. Man ska inte veta mer detaljer innan man ser den.





Ruskigt spännande och bra

Roliga människor och snurrande värld

Störtsköna killar

Mina favoriter inom stand up komedi ser ni på bilder här nedanför. Johans Glans och Pablo Francisco. Jag såg på ticnet igår att Pablo uppträder i Stockholm i helgen. Tyvärr visste jag inte om det och har inte möjlighet att åka ner på det. Men om han kommer fler gånger så är det givet. Då ska jag se honom.
Johans Glans skulle jag också vilja se. Båda de är så himla härliga. Skrattar som bara den åt de. Johan Glans har jag sett på riktigt. Dock inte uppträda, utan bara på gatan i Stockholm när jag var med Jenina, Andreas och Soffi. Han gick och pratade med en kompis när jag fick syn på honom först. Då väste jag "Titta, Johan Glans!" Andreas som inte riktigt kom på vem det var först fick världens snabbaste förklaring i viskande form. Sen blev vi plötsligt coola och gick förbi utan att se åt hans håll. Men så fort vi gått förbi honom så började vi skratta och diskutera honom.

I helgen var jag och Andreas och hälsade på Angelica i Bollnäs. Roligaste helgen jag haft på länge måste jag säga. Vi spelade Super Mario Smash Bros, Zelda Twilight Princess och Resident Evil 4 så vi höll på att fastna där. Men ack så roligt.
Sen skulle vi gå ut och äta, då tog jag fram min mobil och glänste lite med att jag kunde lyssna på mp3 och spelade "Stayin alive" samtidigt som Andreas och jag gick vårat "cool-walk". Jag tänker inte gå in på hur denna gåstil ser ut, men den är otroligt cool/töntig. Vilket du vill. Angelica skämdes, men det stoppade inte oss.
På natten tyckte jag att det var väldigt obehagligt. Den amerikanske skådespelaren Joaquin Phoenix är Angelicas stora idol och hon hade honom som "pappfigur" i mänsklig storlek ståendes vid min fotända av soffan där jag sov. Och i mörkret så såg hans skugga väldigt skräckinjagande ut. Senare på natten vaknade jag av att Andreas skriker rätt ut. Världens dödsskrik. Jag vaknade med ett ryck och väste "Vad fan skriker du för?". "Det var nån som drog mej i benet!" stammade han fram. Men vi försäkrade honom om att det måste ha varit en dröm. Eller var det kanske Joaquin Phoenix som var där och spökade

Idag mår jag skit. Vaknade i natt av det kraftigaste kroppsryck jag nånsin haft. Ni vet när man drömmer att man ramlar och foten rycker till sådär. Men det här var jättekraftigt så att jag hoppade till och snurrade med hela kroppen. När jag vaknade imorse och slog upp ögonen så kändes det som om hela världen snurrade och jag blev väldigt illamående. Jag tänkte att om jag blundade så kanske det gick över. Men det var bara värre ändå. Det är fortfarande så. Känns som jag har åkt någon vild karusell alldeles för många gånger. Väldigt äckligt och obehagligt. Har känt så sedan jag vaknade. I och med det har jag väldigt dålig balans idag så jag undviker att gå omkring så mycket. Mår riktigt illa. Tyck synd om mej är du snäll. Det är jag värd.


Johan Glans




Pablo


Dilemma

I tre säsonger har jag nu följt LOST på tv4 i Sverige. Varenda onsdag har jag suttit som klistrad framför tv'n. Jag måst bara veta hur det kommer att gå, vad som kommer hända och, framför allt, vad är det egentligen som har hänt?
Och nu då? Nu är det slut på säsong 3 och jag måste vänta till i vår på att säsong 4 ska börja! Och slutet sen på 3:e då? Va? Ska det få sluta så? Nej, det där var en jobbigt. Men det som är otroligt bra med säsongsavslutningarna är ju att man vet att det händer alltid en massa saker på en gång mot slutet, så det blir mycket spänning och intryck av allt.
Något som då lugnar ner mej en aning är att jag snart får hem andra säsongen i min brevlåda som jag kan gotta mej i, njuta och bara fortsätta älska Lost. Och så har jag bokat tredje säsongen också så att så fort den kommer ut på DVD-box så får jag den också. Jag ska då ha och ha jag, jag vet. Men jag måste ju få njuta av min drog. Eller hur?
Och när det väl var dags för mej att se nu sist, så kom jag på mej själv att sitta där med öppen mun och få ont i magen av spänning. Och efter programmet satt jag kvar i soffan sådär. NU med fler frågor som ?Vem? Hur? Varför??

Humör : Olycklig
Musik : Petula Clark - Downtown



Lost


Tidigare inlägg Nyare inlägg