En liten uppdatering

Efter en allt för lång tid kommer här en liten uppdatering om hur mitt liv ser ut för tillfället.

Det har hänt stora saker det här året. Min underbara Josy flyttade hit till Sverige i början av april. Den 14 juli gifte vi oss i Norrbo kyrka. Det var på alla sätt en helt fantastisk dag. Vi båda var överrens om att det var den största och häftigaste dagen i våra liv. Vi hade en väldigt rolig och trevlig präst som höll vissa delar av vigseln på portugisiska då han bott i Brasilien i två år som ung.
Min bror Stefan sjöng och spelade gitarr i kyrkan, Kattis och Fredric spelade munspel och gitarr och pappa och Thore fiol. Många släktingar och vänner var där. Josy var sagolikt vacker i sin vita klänning med släp och en blombukett i Brasiliens flaggas färger. Jag kände mig väldigt stilig i min nyköpta kostym också. Efter det hade vi en fantastisk fest med mycket god mat, musikunderhållning, dans och oerhört fina, rörande tal. Det enda som fattades den dagen var Josys familj och vänner som tyvärr inte hade möjlighet att komma. Men det löser vi som så att vi ska ha en bröllopsceremoni i Brasilien inom kort så att de får vara med och uppvakta oss också.

Josy åkte igår och jag åker i morgon. Det kändes sorgligt och väldigt tomt och tråkigt efter att hon åkte och jag kände mig ledsen när jag kom hem till en tom lägenhet. Vi har varit med varandra varje dag sen april och vant oss vid att bo ihop så länge nu att det kändes väldigt märkligt att vara ensam.

Hon övernattade i Portugal i Lissabon igår och bodde på ett flott hotell.  Jag ringde till hotellet igårkväll och pratade en stund med henne. Nu borde hon snart vara framme i Brasilien.

Det är märkligt att några få dagar kan kännas så långa. Men snart får vi träffas igen och vi kommer ha en försenad smekmånad och få vara med släkt och vänner. Jag ser mycket fram emot det!

Jag älskar min underbara fru och är så glad att ha henne i mitt liv. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.

God jul och gott nytt år till er som faktiskt fortfarande av någon anledning tittar hit ibland!


Let's go caveman!

Kattis hade i läxa att se en historisk film och berätta om den. De enda historiska filmer jag har hemma var "Passion of the Christ", "Apocalypto" och "Quest for fire". Kattis orkade inte se en lång film så det blev "Quest for Fire". En fransk film som utspelar sig 80.000 år f. Kr och handlar om en grupp neandertalare som ger sig iväg på jakt efter eld. Det kommuniceras mest med läten och enstaka ord filmen igenom och inget textas. Men det roliga är att man förstår allt ändå och vad som händer. En spännande film om hur man levde och upptäckte elden när jorden var ung.

P.S. Kattis tyckte att en av neandertalarna såg ut som en rockstjärna. Jag vet inte vad hon har sett för "rockstjärna", so, I rest my case...D.S.








Besök på badhuset

Är trött i kroppen men väldigt vaken i själ och sinne och mår bättre än på länge efter att ha simmat längre än jag har gjort på många år. Köpte ett par blå simglasögon också. Helt underbart skönt var det. Avslutade med att bara ligga på rygg och flyta och simma omkring under vattnet och vara helt viktlös. Det här ska vi göra om!








Summer of Bjuråker

Hej kära läsare av denna rätt dåligt uppdaterade blogg. Om det finns någon som mot förmodan fortfarande klickar sig hit bara för att se utifall jag har skrivit något.

Det har varit en händelserik och mycket bra sommar. Josy kom hit i juni och vi hann med ett riktigt delsbobröllop när mina vänner Erik och Anna-Karin gifte sig. Vi båda hade delsbodräkter på oss, samt många andra gäster och vänner. Josy fick då träffa största delen av mina barndomsvänner i ett svep. Det var en fin vigsel i Strömbacka med en kanonfest efteråt i Delsbo där det hölls många och långa tal, bjöds på mycket god mat och även en sångkupp i sann gospelanda från mig, Josy och många vänner. Iförda Delsbo kyrkas körkåpor wailade vi loss med "Son of a preacherman", som passade bra in på Erik som är prästson. Senare blev det fridans och spex samt även traditionell folkdans. Ett minnesvärt och mycket roligt bröllop som jag kommer att minnas länge.
Josy och jag hann även ta en tur till Stockholm för ett traditionellt svenskt midsommarfirande på Skansen innehållandes dans kring midsommarstången med Små grodorna och mycket annat. Vi slog två flugor i en smäll och besökte Gröna Lund där vi åkte berg-och-dalbanor och träffade på brasilianska monster i Spökhuset.
Josy hälsade på portugisiska på ett monster iförd en mask föreställande dockan i Saw-filmerna, och det visade sig att även monsterdockan pratade portugisiska och kom från Rio. Han blev så till sig över att träffa en landsman att han glömde bort att skrämmas. Haha.
Jag fick även chansen att visa Josy Delsbostämman, även då klädda i delsbodräkt. Det åts korv, och dansades i många timmar.
Josy hade capoeirauppvisning i våran trädgård och bjöd på en imponerande show. Hon försökte även lära mig grundstegen. Nu gäller det att avancera och bli bra på riktigt. Jag känner att jag skulle vilja lära mig det på riktigt.
Det största som hände i sommar var att jag och Josy förlovade oss. Tack och lov visste jag att jag skulle få ett ja till svar, så det var inte nervöst för den delen, men det är en stor händelse i sig. Så nu har vi båda varsin fin guldring som pryder våra fingrar. Vi gjorde som ett litet test för att se hur lång tid det skulle ta innan någon upptäckte ringarna, och inte förrän dagen efter upptäckte Trygve det. Kattis, mamma och pappa missade det tydligen. Vi har fått många kramar och gratulationer från släkt och vänner. Det känns väldigt bra!
I början av juli åkte vi till Arlanda och jag tog farväl av min älskade. Det är som alltid jobbigt att säga hej då efter att ha tillbringat så pass mycket tid tillsammans varje dag. Men vi ska försöka ses igen så snart som möjligt. Jag känner nu i skrivande stund att jag saknar henne väldigt mycket. Men jag är väldigt lycklig och glad som fick ha hand om henne i några veckor.

Igår firade jag och Josy 2 år tillsammans. Det firades då på avstånd men vi tänkte lite extra på varandra. Det är roligt att tänka tillbaka på hur det var när vi sågs för första gången för två år sedan. Vi var båda väldigt nervösa och blyga, men knappt två dagar senare var vi ett par. Och nu, två år senare är vi förlovade och jag ska försöka åka till Brasilien så snart jag har möjlighet.

























Tjärven









Det är midsommar. Några gamla gymnasiekompisar bestämmer sig för att ha en återträff och fira denna högtid 25 år efter att de tagit studenten. De åker ut med båt till fyrön Tjärven i Stockholms skärgård för att äta god mat, dricka öl och prata gamla minnen. Dock bär det sig inte bättre än att de efter ett otrevligt möte med några otäcka ålänningar blir av med sina mobiltelefoner och båten och blir strandsatta på ön utan möjlighet att ta sig därifrån. Som om det inte var nog med det råkar det vara så att en massa drunknade döda människor kliver upp ur havet för att även de få sig något att äta. Det som börjar så lugnt och trevligt utvecklas snart till en mardröm och snart handlar allt om att leva eller ätas.

Efter en lång och plågsam väntan har äntligen en av mina favoritförfattare släppt sin efterlängtade bok Tjärven. En zombiehistoria i svensk skärgårdsmiljö som enbart släpps som e-bok och mp3 inläst av John Ajvide Lindqvist själv. Först var jag lite skeptisk till att boken inte skulle släppas i hederlig gammal stil med en riktig bok med omslag och blad men valde att lyssna på historien som mp3. Men min skepsis övergick snart till lycka. Att få höra på Johns stämningsfulla, lugna röst är som ljuv musik för mina öron. Han läser med inlevelse och jag finner mig fullständigt trollbunden och kan inte sluta lyssna. Fem timmar av magi som rusade förbi på bara ett ögonblick.

Med pricksäkra personporträtt lär man snabbt känna karaktärerna som känns väldigt levande och intressanta. Dialogerna känns även de realistiska och en ö i havet i Stockholms skärgård fungerar alldeles utmärkt som plats där historien utspelar sig. Boken skiljer sig från hans andra böcker. Vanligtvis får vi det övernaturliga någorlunda förklarat för oss på ett eller annat sätt. Så icke denna gång.
De före detta klasskamraterna har med sig "muskedundret" till ön, den gamla bergsprängaren som de alltid hade med sig på klassfesterna på 80-talet. Medan de har fullt upp med att försöka överleva zombieattacken på den lilla ön, spelas musik av den tyska 80-talssynthpopgruppen Modern Talking, som kommer att fungera som ett sorts soundtrack till historien. Den smöriga musiken med den androgyna sången blandad med zombieslakt är en klockren och underbart galen blandning och en rolig idé.

I början av februari hade jag äran och turen att få höra John Ajvide Lindqvist under en boksignering i Stockholm berätta om sitt projekt Tjärven. Han berättade då att han ville prova något nytt och ville därför enbart släppa boken i digitalt format och ville den här gången skriva om zombies i klassisk stil. Han har behandlat zombies tidigare i sin bok Hanteringen av odöda och en sorts lös fortsättning i novellsamlingen Pappersväggar, med namnet Sluthanteringen. Då var zombierna förvirrade, sorgsna varelser som bara ville komma hem men som inte var våldsamma eller sugna på kött och inälvor. Den här gången bjuder han på råa, och otäcka, hungriga zombies utan diverse förklaringar på deras uppvaknande och odöda tillstånd och det bjuds på en hel del blod och otrevliga och ingående beskrivningar.
Jag fullständigt älskade Tjärven och den levde upp till mina förväntningar och lite till. Den svenska skräckmästaren är i sitt esse och det märks att han har haft roligt medan han skrev den här boken.
Nu väntar jag och hoppas på att någon gång i framtiden, eventuellt en dag få hålla denna underbara svenska zombiehistoria i min hand i klassisk bokform.

Lycka!

Den 14:e juni, om blott 35 dagar får jag åter igen träffa min älskade! Jag är superglad och hoppas att dagarna ska skynda på så att dagen D äntligen ska komma. Då blir det Gröna Lund, ett delsbobröllop och sol och bad för hela slanten. Det kan inte bli en bättre sommar! Saknaden är stor och jag kommer bli galen om jag inte får träffa henne snart. Men den som väntar på något gott... Tålamod. Tålamod.

Mardröm

Jag drömde att jag blev kidnappad av mina grannar. Grannarna existerar inte i verkligheten ska dock påpekas. Mina kidnappare bestod av 3-4 stora och muskulösa män i 40-årsåldern med snaggade huvuden.
De band mig vid ett bord och sa att de skulle tortera, döda och äta upp mig. Jag var fruktansvärt rädd och lyckades flera gånger ta mig ur repen och fly, men blev alltid nerbrottad och insläpad in i deras hus igen och bunden gång på gång. De visade sina stora vassa köttknivar och upprepade gång på gång att jag skulle dö och ätas upp. Jag lyckades återigen ta mig loss från deras rep och en kamp på liv och död utbröt. Min rädsla blandades i ilska och jag gav mig fan på att jag skulle ta mig därifrån och trots att de var fler och starkare lyckades jag slå och sparka mig fri och ta mig över till min tomt och rusade anfådd in genom dörren.
-Vi måste ringa polisen! Våra grannar höll på att döda och äta mig! sa jag till mina föräldrar.
-Men vad skulle du dit och göra? Måste du störa de?
-Hörde ni inte vad jag sa? Vi måste ringa polisen! De är mördare och kannibaler!
-Men det förstår du väl att de blir arga och irriterade när du går dit och stör. Det får du ju räkna med.
Mamma och pappa förstod uppenbarligen inte alls att jag precis varit nära att bli brutalt mördad och uppäten av våra grannar. Fruktansvärt irriterande och frustrerande.
När jag vaknade var jag både arg och hade ångest. Och ja, jag är medveten om att mitt val av litteratur kan ha en stor del i drömmen.


Josy i snö




En av mina favoritbilder från när Josy var här. Kan inte minnas när jag såg någon som sett så glad och lycklig ut på vintern. Här ser ni en som njuter. Världens underbaraste tjej! Puss!

Ett efterlängtat möte

Hej.

Nu var det alldeles för längesen jag skrev något här ser jag. Så jag tänkte bara berätta lite om hur den senaste tiden har varit.
I början av januari kom äntligen min Joseane till Sverige. Efter tio långa och plågsamma månader kunde vi äntligen ses igen. Jag åkte till Arlanda för att möta henne, och när hon kom gåendes mot mig sprang jag bokstavligt talat mot henne och vi föll in i varandras armar. Det var utan tvekan den bästa kramen jag någonsin fått. Vi stod länge och bara kramades när jag hörde en liten pojke säga:
-Titta morfar. Titta.

-Ja. Det är många som inte har setts på väldigt länge, då är de jätteglada nu när de får vara med varandra igen.

Och visst var vi glada. Jag kunde inte tro att det var sant, att hon faktiskt var här. Min lycka kände inga gränser. Tvärr hade Josys väskor blivit kvar i Frankfurt men vi fick reda på att de skulle skicka dem till vårat hotel i Stockholm under natten.

När vi vaknade första morgonen drog jag bort gardinerna och möttes av en massa snö som vivrvlade ner från himlen. Med en tung suck ville jag dra för gardinerna igen och återvända till den varma sköna sängen. Men när Josy fick syn på snön skrek hon av lycka och sprang fram till fönstret, öppnade det och sträckte ut handen.

-Vi måste gå ut och känna på snön! Kom! ropade hon överlyckligt.
-Men det är bara snö och kallt. Jag har sett det så många gånger. Men jag förstod att eftersom det var en ny upplevelse för henne och att hon aldrig hade sett snö förut så ville hon såklart se det på nära håll. Sagt och gjort gav vi oss ut på stan. Vi stannade tre dagar i Stockholm där vi turistade och såg de mest sevärda sakerna. Skansen, Slottet, Gamla Stan, Historiska muséet, Isbaren, Slussen, Katarinahissen, Globen (på avstånd). När hon kommer tillbaka nästa gång ska vi se mer. Vi hann även hälsa på mina bröder Micke och Stefan och deras fruar och barn. Vi åkte även skridskor vilket var första gången för Josy. Hon var jätteduktig och ramlade inte en enda gång.

Sen åkte vi till Helsingfors. Men fin hytt och god mat på restaurangen, ett besök på Tax Free var vi väldigt nöjda. Tyvärr blev det väldigt dåligt väder någon gång efter midnatt när vi kom ut på öppet hav och båten gungade fram och tillbaka vilket resulterade i att vi mådde väldigt dåligt och gick till sängs.
Väl i Helsingfors tyckte vi att det fanns väldigt lite att se förutom domkyrkan. Vi frågade några finnar om de hade något tips på sevärdheter, men de skrattade bara och sa att det bara fanns domkyrkan och presidentpalatset.
Så vi blev rätt snabbt "klara" med Helsingfors samt att vi fortfarande kände det som att hela Helsingfors lutade och rörde sig efter den stormiga natten på båten, så begav vi oss tillbaka till båten.

Vi åkte tåg upp till Hälsingland där vi träffade min familj. Jag hade förvarnat Josy om att det inte fanns jättemycket att se eller göra där jag bor, speciellt inte på vintern. Det blev många långpromenader runt byn och Tjärn, skidåkning, pulka och madrass i Kajevall, spark, ett besök till Järvzoo, samt påhälsning hos min mormor, min syster Anna och min bror Trygve, och träffa min vän Björn och göra ett besök på krogen Järnvägs i Ljusdal. 
Jag lärde också Josy hur man gör snöänglar.

Kristian som varit i Nya Zeeland i ett år kom äntligen hem och gjorde ett besök hos oss i Bjuråker innan Josy skulle åka hem. Han äntrade mitt hem solbränd med någon sorts maorismycke runt halsen och såg helt enkelt väldigt berest ut. Det var ett kärt och väldigt roligt återseende.

När Josy skulle åka hem var det jobbigt. Väldigt jobbigt. Vi var båda ledsna och vi hade velat att hon skulle ha stannat längre, gärna för alltid.
Nu tycker jag att allt är tråkigt och jag känner mig ledsen och ensam. Det blev så otroligt tomt efter henne, och jag tycker att allting påminner mig om henne och jag tänker tillbaka på hur bra vi hade det.
Men förhoppningsvis kan vi ses någon gång till våren eller sommaren. Vi orkar inte vänta tio månader igen, det var tillräckligt plågsamt en gång.

Tack världens bästa flickvän för att du reste så långt för att träffa och vara med mig!


Nattlig vandring mot Bjuråker

Igår gick jag en promenad på 7 km från Delsbo till Bjuråker en mörk, kall och stormig novemberkväll. Snön virvlade omkring mig, det var bäcksvart efter att ha passerat Delsbo forngård, vinden blåste hårt och kallt mot mitt stelfrusna ansikte. Men, tänkte jag, kunde Nando Parrado korsa Anderna i sökande efter hjälp efter flygkraschen 1972, så borde väl jag kunna gå från Delsbo till Bjuråker trots vinterstorm. Tänk vad man kan åstadkomma bara man sätter saker i kontrast till varandra och får lite perspektiv på händelser!

Brasiliansk vs Svensk politik

1889 den 15 november ledde Manuel Deodoro da Fonseca brasilianska revolutionärer i en statskupp mot den portugisiska monarkin och störtade kejsaren Pedro II och utropade Brasiliens självständighet.
Därmed avskaffas kejsardömet och Brasilien blev republik med Manuel Deodoro da Fonseca som sin första president i landet.
Idag i Brasilien är det Dia da Proclamação da República och röd dag.
För två veckor och en dag sedan var det presidentval och Dilma Rousseff valdes till landets första kvinnliga president. Dilma kommer ifrån Minas Gerais, Belo Horizonte där jag vistades mestadels under mina besök. Många är glada över att få en kvinnlig president, men det finns även de som inte tror att det kommer att hålla. Jag hejar på Dilma och hoppas att hon kommer att bli en bra president och göra bra saker för landet, och hon säger sig vilja göra mycket för landets kvinnor och fattiga.

I Sverige meddelade Mona Sahlin igår att hon avgår som partiledare för Socialdemokraterna. Sällan har väl ett sådant mediahat mot en partiledare skådats i Sverige. Det pratas om gamla synder, att det är hennes fel att det gick dåligt i valet. Gnällmedia. Ibland är svenskar bra på det. Att gnälla och klaga på saker. Det är ofta någons fel, det förstoras upp och blir löpsedlar så fort någon yttrar sig och det de sagt förvrids snabbt till något helt annat än vad denne egentligen sagt. Sånt blir jag trött på.



Brincando com amor e 2 meses...

Världens sötaste Joseane skojade med mig igår.
Hon sa:
-Jag pratar svenska ifrån Skåne.
-Really?
*någon sekunds tystnad*
-Schoouu. *ja med ett inåtvisslande ljud på norrländskt vis*
Så jäkla gulligt och roligt. Vi skrattade mycket efter det. Men hon vet att man inte säger så i Skåne skall tilläggas. :)  Vilken underbar och rolig tjej jag har!
Jag sa till henne på portugisiska att jag pratade portugisiska som en som Porto Alegre. Josy skrattade och sa att jag inte visste vart det låg eller hur de pratar där. Vilket hon har helt rätt i. ;)


Idag är det exakt två månader tills jag får träffa min älskade igen. Det här året har känts som världens längsta år och tiden kryper fram. Men nu känns det att det närmar sig. Avståndet är självklart jobbigt och svårt, men vi försöker trösta varandra och hålla mod och hopp uppe. Mina kompisar säger att de är sjukt imponerade av att jag och Josy klarar av att vara ifrån varandra så länge. Det är ingen dans på rosor, det är inte alltid lätt. Men snart får jag hålla min drömtjej i mina armar återigen efter nästan ett år ifrån varandra. Vi räknar dagarna och jag är glad varje gång jag vaknar upp på morgonen för jag vet att jag är en dag närmare henne!


Puss amor



Josys svenska

Igår på telefon överraskade min älskade Josy mig med en massa ord och meningar på svenska som jag inte visste att han kunde. Hon är så duktig och hur söt som helst när hon pratar svenska med mig och hon vill att vi ska prata det mycket så att hon får träna. Jag blev jätteimponerad och stolt över henne. Nu är vi snart jämnbra på den andres språk tror jag.

Svenska Kulter


Svenska Kulter är ingen fackbok, som jag först trodde när jag läste bokens titel, om just svenska kulter. Det här är en samling noveller med tema skräck.

Vi får stifta bekantskap med ett gäng tonårstjejer som dyrkar något urgammalt i de småländska skogarna bakom dansbanan.

Två invandrarkillar lämnar Rosengård för att ge sig ut på en farofylld resa genom Europa för att hämta sin minst sagt märkliga mormor. Men ingenting är som det verkar vara ...

Ett ungt lyckligt par i Stockholm som har allt, men efter att hennes pojkvän kommer hem och är dödligt sjuk efter en affärsresa börjar flickvännen misstänka att hon fått hem något helt annat.

De flesta av novellerna är långa och Anders Fager använder sig av korta meningar. Personporträtten är ofta levande och man hinner trots en del korta historier lära känna karaktärerna.

Det är mycket våld, sex och otäckheter i Svenska Kulter och några av novellerna är riktigt obehagliga.

Den brutne mannens önskan som handlar om hur en svensk trupp gör ett oväntat och ovälkommet besök i en norsk bergsby efter ett nederlag vid Fredrikstens fästning 1718, är mer sorglig än otäck.

Dessa nämnda är väldigt bra och tillhör mina favoriter av novellerna.
Det är alltid roligt när det kommer skräck på svenska, ännu roligare är det när det är bra. Jag ser fram emot framtida läsning av Anders Fager. Svenska skräckförfattarna är på väg att vakna.

De här novellerna ingår i samlingen:

Furierna från Borås
Fragment I
Mormors resa
Fragment II
Den brutne mannens önskan
Fragment III
Lyckliga för evigt på Östermalm
Fragment IV
Fröken Witts stora konstverk




En skammens dag

Igår vann Alliansen och fortsätter regera över Sverige. Vilket betyder att saker kommer att bli svårare och krångligare. Att alla som är rika kommer att bli rikare, och de som är fattiga kommer att få det svårare.
Men något som är värre är att Sverigedemokraterna fick så pass mycket röster att de kommer in i riksdagen. Jag finner inte ord för hur fruktansvärt det är. Jag trodde faktiskt inte att det skulle kunna hända. Jag tror dock inte att alla som röstade på SD är rasister, utan att de röstade på SD pga stor okunskap. Sen vet alla att Jimmy Åkesson är rasist och många med honom. Det är en tung dag idag. Har börjat fundera om man skulle byta land ifall SD skulle växa ytterligare. Jag tycker om den mångkultur som vi har i Sverige idag. Jag vill verkligen inte ha främlingsfientliga partier i mitt land. Strongt av Lars Ohly att vägra sitta och bli sminkad i samma rum som Jimmy Åkesson.
Nej, ni som röstade på Sverigedemokraterna, tänk över det riktigt ordentligt. Rasistiska svin.
Pinsamt var ordet.