The vår is coming
Så efterlängtat och skönt. Jag åkte ner till Stockholm i fredags till Catahyas styrelsemöte. Hemma var det lite småruggigt på morgonen så jag tog på långärmad och jacka. Väl framme i Stockholm var det annat. Där sken solen, folk gick i t-shirts och shorts, satt och åt glass på fik i Gamla Stan. Stockholm är riktigt mysigt på våren och sommaren. Styrelsemötet var bra. Förra året kändes det som en väldigt långsam dag, plus att mötet höll på till någon gång på kvällen. Vi pratade om föreningen, hemsidan och mycket annat. Glo var kock i helgen och bjöd på god mat och fruktsallad.
Jag behöver ett Lost-avsnitt. Nu. Snälla.
Hjältar utan tights och mantlar
En serie som jag lätt glömmer bort att jag faktiskt gillar och som ofta kommer i skuggan av min Lost-mani, är Heroes. Serien har varit lite ojämn. Första säsongen var riktigt bra och gav en känsla av att man ville ha mer. Andra säsongen minns jag inte så mycket av, märkligt nog. Vilket kanske tyder på att jag inte var lika förtjust i den. Säsong 3 däremot, som jag följer just nu har fått mig att bli lätt Heroes-nörd igen. Bättre än säsong 2 alltså. Bra action och händelser, mer plats åt vissa karaktärer och mer bakgrund historia. Det gillar vi. Och märkligt nog mer sympati och tycke för Sylar (seriens otäcke onding), och mycket fokus på denne man och jag kan ana viss glädje och förälskelse riktad mot denne onde man från inte helt oväntat håll (Jessica) *host*.
Mat är jag lite trött på. Och Tracy...ja jag ska inte spoila här, men det blev bra på den fronten. Mohinder är betydligt mer intressant än tidigare om än mer vilsen och lätt knäpp. Mina åsikter om Nathan svänger hejvilt och Hiro och Peter är lika tuffa som förut och Claire är fortfarande snygg. Saknar dock hennes söta cheerleader outfit.
Sådär. Nu har jag fått ur mig en liten hyllning till Heroes. Tack NBC.