stjerne

I natt hade jag en mardröm. I drömmen befann jag mig i Delsbo vid Stömnesjön tillsammans med en massa människor som verkade vara mina vänner. Det var kväll och mörkt ute, och vi pratade och skrattade åt något roligt. Plötsligt hörde vi ett flygplan ovanför oss. Vi kunde se lampor från vingarna som blinkade svagt uppe på den svarta natthimlen. Någon sa lite skämtsamt: ”Ryssen anfaller!” Och vi andra skrattade. Med ens såg vi att planet släppte någonting och vi hörde ett visslande ljud. Sen hördes en stor explosion lite längre bort mot centrum. Vi slutade skratta och såg förvirrat på varandra. Vad fasen var det? En bomb? Det dök snabbt upp fler plan ovanför oss och plötsligt regnade det ner bomber som exploderade överallt runt omkring oss. Det regnade jord och gräs över oss från alla bomber som slog ner och vi skrek och sprang åt alla håll för att komma därifrån. Någon anföll Delsbo. Och det var på riktigt. Det smällde överallt och vi såg hus sprängas och hörde människor skrika någonstans i natten. Jag var livrädd. Jag ville ta mig hem till Bjuråker för att se om min familj var oskadd, men det gick inte att ta sig dit. På något sätt träffade jag min mamma och min syster i något skyddsrum senare. Runt omkring mig hörde jag människor få dödsbesked om familjemedlemmar och släktingar som inte överlevt attacken. Det gick ett rykte om att det var England som startat krig mot Sverige, men det var ingen som var säker på detta. Jag frågade mamma om pappa levde och hon svarade att hon inte visste.
 -Vad fan säger du? Hur kan du inte veta om han lever? Sa jag förfärat.
-Jag vet bara att han var i vardagsrummet när de sprängde vårat hus. Jag tror inte att han lever. Fick jag till svar. Jag mådde otroligt dåligt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag föll ihop på golvet och grät och kände en stor maktlöshet mot hotet, det fruktansvärda.


När jag vaknade mådde jag riktigt dåligt och drömmen kändes otroligt verklig. Det hela var mycket obehagligt och hade lite ångest halva dagen. Jag tror att jag drömde om krig för att jag har sett så mycket om kriget i Gaza på nyheterna, läst tidningen och följt det med oro. Jag har tänkt mycket på de som bor där, de civila som drabbats av anfallen och alla som har dött. Vilket onödigt och fruktansvärt skit de får uppleva. Fy fan för krig.

 

Förlåt. Nu kommer ett sånt här nördigt inlägg som innefattar ett ämne som jag är rätt ensam om att tycka om i min gemenskapskrets. Nämligen superhjältar. Det är beklagligt, men nu är det som det är och skulle ni känna att det blir för nördigt så är det nog bäst att ni väntar på ett "djupare" och mer seriöst inlägg lite längre fram. Men nu handlar det som sagt om dessa superting. Den här gången handlar det om en av mina favoriter och en för mig alltid ifrågasatt "hjälte".
I går såg jag filmen Hulk vs Wolverine. En väldigt bra film tycker jag. Mycket action, snyggt animerat (utom möjligtvis Sabretooth), rätt våldsamt och spännande fighter. Det var alltså ingenting för barn. Inte alls lika snällt som serien X-men Evolution. Blodigt värre.
Jag är barnsligt förtjust i superhjältar. Framförallt Marvels. Jag är också en sån tönt som gillar tanken på att två rätt jämna hjältar eller skurkar möts i en fight som kan hålla på ett tag där det går hett till och adrenalinet pumpar. Det här var en sån film. Jag satt och njöt i fulla drag.
Wolverine är ju alltid en favorit så det var ingen fråga om vem man skulle lägga sin röst på. Hulken har aldrig varit någon favorit. Han är bara arg, stor, grön och vill vara i fred. Det enda som jag tycker är intressant med Hulken är att han är så stark. Så ofantligt stark så ni kan inte tro det. Man får i alla fall vad man förväntar sig, (i alla fall jag och alla nördar) en grymt bra fightingfilm. Några roliga superskurkar förekommer också i filmen. Omega Red, Lady Deathstrike, Sabretooth och Deadpool. Ett roligt gäng. Ja, ni får skratta åt deras namn. Det är okej.

Sådär. Nu har ni fått eran dos av Johans superhjältemani. Till er som läst hela inlägget och kanske förstått lite grann vad jag babblar om, grattis! Bra jobbat.

 Nu är jag oerhört glad. För idag låg det en bok i min brevlåda. Varulvens år av Stephen King. En bok som verkar vara svår att få tag på. För inte så längesen när jag sökte på intressanta boktitlar av King som jag ville ha. Och upptäckte ett namn som helt hade gått mig förbi. Varulvens år. Jag visste inte att han hade skrivit om varulvar så jag blev nyfiken och har letat som en tok på antikvariat, googlat på den, och tittat på tradera och blocket. Ingenstans. Men alla hans andra böcker är det inga problem med att hitta. Sen läste jag någonstans att den hade tryckts i en mindre upplaga i Sverige och har inte blivit lika omtalad som de andra böckerna. Då verkar det här vara en bok som de som har i sin ägo håller stenhårt i, och de som inte har den kan ge mycket för att få tag på den. Men så hittade jag ett exemplar ute på tradera förra veckan och slog till direkt. Så idag landade den i brevlådan och finns nu i min ägo. Tänk vad glad man kan bli över böcker. Vad skulle jag göra utan dem? Nu har jag ännu en bok att ställa i min Kingsamling. Lite av en dyrgrip kanske? Inte så att den är värd en massa pengar då, men att den är svår att få tag på. Men nu är den äntligen min. Mine!
Nu ska det läsas om varulvar.
 *ylar i månskenet*

Jaha då var det plötsligt ett nytt år igen. Varför känns det alltid som att föregående år har gått så väldigt snabbt när man ser tillbaka på det? För mig känns det så åtminstone. 2008 har varit ett mycket bra år. Jag har kommit iväg på några resor utomlands. Och jag flög för första gången ensam när jag åkte till Slovakien i somras. Även om det inte är världens längsta resa så var det jättebra, nyttigt och bra för självförtroendet att resa själv.

Var på en väldigt lyckad nyårsfest i Delsbo igår. Trevligt folk och god mat. Kunde inte haft det bättre. Jag vill ha mer av Kristians ryska rödbetssoppa borsjtj. Den såg lite mystisk ut men var supergod. Vi lekte lekar, skålade i champagne åt gott och dansade som bara den. Sådär ska en nyårsfest vara.
Sen sov jag och Kristian kvar i festlokalen tillsammans med Ambjörn, Terese "Falkan", Linnea och några till som jag inte minns vad de hette. Vi la oss vid 4-tiden. Kristian slumrade gott på en uppblåsbar madrass medan jag hade en av de mest sömnlösa nätter jag har haft. Med enbart ett tunt liggunderlag, kudde och sovsäck låg jag och vred och vände på mig för att hitta en bekvämare ställning. Det väldigt hårda golvet gjorde sig påmint genom liggunderlaget och jag frös och huttrade för fulla muggar. Inte nog med det. När vi höll på att glida in i sömn och drömmarnas underbara land väcktes vi abrupt av flera starka ljusblixtar som lyste upp nattmörkret. Min första tanke var att det var krig eller åska.
-Facebook!!! Hördes det fnittra från Terese och Linnea.

Trots sömnbrist och morgonfrisyr som heter duga så ser jag tillbaka på gårdagens nyårs fest med ett stort leende på läpparna. 5 +++++ till festkommitén och mina underbara, halvgalna vänner.

Gott nytt år!