stjerne

 

För sex år sedan såg jag en trailer på tv4 för en kommande tv-serie. Lost. Då visste jag inte att det skulle komma att bli min favoritserie. Jag bokade mig i soffan inför premiäravsnittet och tänkte jag att jag skulle ge serien en chans. Efter att ha sett det första avsnittet kände jag att det här var något nytt. Det här var bra. När det sedan var dags för första säsongen att ta slut var spänningen olidlig. Slutade det sådär? Vad kommer hända sen? Vecka efter vecka har jag följt överlevarna till Oceanic 815 och hur de kämpar för sina liv på ön. Och i måndags var det dagen D. En sorgens dag. Den oundvikliga avslutningen på sjätte och sista säsongen. Det var med stor spänning och nervositet som jag fick se min favorit-tv-serie få ett slut. Jag njöt av varje sekund. Utan att spoila detaljer så bjöds det på en fullspäckad avslutning som heter duga. Jag är mer än nöjd och det kunde inte ha varit ett bättre slut. Nu känns det tomt. Det finns ingen serie som har fått mig i sitt grepp som Lost, och jag är tveksam till att det skulle komma något som slår det. I sex år och säsonger har jag svettats, spänt mig, levt mig in och mått bra varje gång jag har fått min dos av Lost en gång i veckan. Men allt har ett slut, tyvärr också Lost. Fast egentligen, de hade nog inte kunnat hålla på hur länge som helst. Och med en sån bra säsong som det var nu är jag riktigt nöjd ändå. Så jag tackar Lostgänget för sex underbara år. Nu får jag leva på minnena och DVD-boxarna. Saknaden efter Lost är stor och det är utan tvekan den bästa tv-serien jag har sett.

Farewell Lost.

 

 

 

 

 

Jag tog min första tur på mopeden för i år idag. Min gamla trampmoped från 1966. Visserligen går den inte särskilt snabbt men vad gör det? Det var skönt att åka iväg en sväng på grusvägen ner mot tjärn och in i skogen. Skumpa fram på skumpiga skogsvägar förbi lador, stugor och ängar. Jag stannade vid en stor grön äng, stängde av mopeden och bara tittade. Tittade på solen som just försvunnit bakom bergen. Nästa gång ska jag ta med mig kameran och åka tidigare. Himlen är sådär mysigt vacker precis innan den försvinner i horisonten. Ljuvliga norrland. Ljuvliga Hälsingland. Ibland är du den vackraste platsen som finns.

Det känns som att sommaren har kommit. Igår tror jag att det var 24 grader, solsken och grönska. Kattis och jag tog en långpromenad ut i naturen. Jätteskönt!
I fredags var jag i Ljusdal. Jag, Björn, Elin och Magnus åt pizza och satt och pratade i säkert två timmar. Det var trevligt.

Jag har även börjat inta mycket ananas. Mycket ananas. Det började i Brasilien att jag blev bjuden av min svärfar. När det är varmt och solen gassar och man får äta en färsk och god ananas...det är inte mycket som klår det. Tur att vi har den underbara frukten här också.
Jag satt och lyssnade på Dejavú och Calcinha Preta igår och tänkte mycket på mina brasilienresor och på min flickvän. Hade jag mycket pengar nu skulle jag boka en biljett till henne hit nu! Det ska bli så skönt när hon kommer. Jag tror inte jag har drömt så ofta och mycket om någon som Josy. Den senaste drömmen var bra. Riktigt bra. I november eller december blir drömmarna verkliga. Josy, kom nu!

Te amo