stjerne

Förvirrad och halvblind är ingen bra kombination. Tidigare idag fick jag lust att åka in till Hudik och gå till biblioteket. Innan jag åkte frågade jag min sovandes syster om hon ville med. Hon mumlade något till svar och jag tog det som ett nej och tog bussen till Delsbo för att där byta till 53:an mot Hudik. När jag klev av i Delsbo så tycker jag mej se Kattis sitta och vänta på bussen. Liknande kläder, frisyr med lugg och stubb. (Lugg = rubb) Jag hade inte glasögonen med mej och tydligen inte hjärnan eller medvetandet heller. Övertygad om att det var Kattis som satt där sken jag upp, vinkade glatt och utbrast :
-Yo! Skulle du med ändå?
Inget svar. Bara höjda ögonbryn och förvånad blick.
-Men...hur kom du hit? får jag ur mej i samma stund som jag inser det ologiska, och att min syster omöjligt skulle ha hunnit till Delsbo före mej och att hon ju faktiskt ligger kvar och sover, och ser också på närmare håll att det är en helt annan människa.
-Va? Ännu mer förvånad.
-Öh.  Jag...såg fel. Ursäkta. Får jag ur mej och lunkar därifrån och vill för ett ögonblick försvinna från jordens yta. Bara en liten stund.