Svenska Kulter
Svenska Kulter är ingen fackbok, som jag först trodde när jag läste bokens titel, om just svenska kulter. Det här är en samling noveller med tema skräck.
Vi får stifta bekantskap med ett gäng tonårstjejer som dyrkar något urgammalt i de småländska skogarna bakom dansbanan.
Två invandrarkillar lämnar Rosengård för att ge sig ut på en farofylld resa genom Europa för att hämta sin minst sagt märkliga mormor. Men ingenting är som det verkar vara ...
Ett ungt lyckligt par i Stockholm som har allt, men efter att hennes pojkvän kommer hem och är dödligt sjuk efter en affärsresa börjar flickvännen misstänka att hon fått hem något helt annat.
De flesta av novellerna är långa och Anders Fager använder sig av korta meningar. Personporträtten är ofta levande och man hinner trots en del korta historier lära känna karaktärerna.
Det är mycket våld, sex och otäckheter i Svenska Kulter och några av novellerna är riktigt obehagliga.
Den brutne mannens önskan som handlar om hur en svensk trupp gör ett oväntat och ovälkommet besök i en norsk bergsby efter ett nederlag vid Fredrikstens fästning 1718, är mer sorglig än otäck.
Dessa nämnda är väldigt bra och tillhör mina favoriter av novellerna.
Det är alltid roligt när det kommer skräck på svenska, ännu roligare är det när det är bra. Jag ser fram emot framtida läsning av Anders Fager. Svenska skräckförfattarna är på väg att vakna.
De här novellerna ingår i samlingen:
Furierna från Borås
Fragment I
Mormors resa
Fragment II
Den brutne mannens önskan
Fragment III
Lyckliga för evigt på Östermalm
Fragment IV
Fröken Witts stora konstverk
Småländska ordspråk och tillfälliga dialektförvirringar
Ja, här sitter jag på Sveroks Kansli i Stockholm, inte många meter från Globen. Vi har haft ett långt och rätt så givande möte idag. Allt gällande Catahya så klart. Har fått mer insikt i föreningen och vad styrelsens uppgifter är. Givande. I övrigt så känner jag mej ledsen, och förvirrad. För att inte säga upprörd. Jag har glömt bort min dialekt! Hur kan man göra det? Allt detta tack vare Fredrik (Reborn) och Daniel (Glo). De där jäkla smålänningarna. Lite Vinterdotters fel också. Det började idag. Jag upptäckte att jag börjat prata i samma tongångar och betonat ord och namn på nåt som mer liknar småländska än hälsingemål. LÅNGT ifrån hälsingemål. Det låter töntigt kanske men det är helt sant och jag begriper inte hur man kan ta efter en dialekt SÅ mycket? Sjukt. Fredrik mobbar mej gladeligen och säger att det är bra att jag äntligen börjat sett ljuset. Men helst av allt vill jag skära av mej tungan. Hellre än att jag börjar prata hans rotvälska och märkliga läten. :P Hjälp mej någon. Fredriks och mitt krig angående våra raser (Smålänningar och norrlänningar) har hållt på i snart två dagar nu. Lite medhåll fick jag dock från Rejas som visade sej vara halvt norrlänning. Så kan du Fredrik stå där med din Glo och tro att ni är nåt. Ha! Dock försvåras dock kampen i och med mitt tillfälliga dialektbyte. Men som ni allra flesta redan säkert räknat ut så vinner jag våra duster. Fredrik snor enbart mina argument och förvirrar sej själv (som vanligt). Han har för övrigt försökt hjärntvätta gruppen med "småländska ordspråk" som egentligen bara är plagiat och stöld av samma ordspråk som vi har i norrland fast då gäller förnedringen smålänningar.
