stjerne

Och i det här sammanhanget menar jag inte att de suger blod utan att de är dåliga. Jag som vanligtvis tycker om vampyrer i största allmänhet blev mycket besviken när jag ikväll gick för att se denna Svenska film i Uppsala och som endast visas i 5 städer i Sverige.  Med mej i sällskap hade jag Michis, Jessica och Johan 2 (Frambo). Vad var det då som inte var bra med denna film? Många saker. Skådespeleriet var på otroligt låg nivå och replikerna lät väldigt inlästa, ljudet, bildkvalitén som var mycket suddig och oskarp. Handlingen är ju viktig också men var bara ett skämt. Filmen handlar om de två "vampyr"-systrarna Vera och Vanja som bor i Stockholm och går ut och dansar och dricker blod från folk. En kväll dödar en av systrarna en MC-medlem och de hamnar i trubbel. De förföljs hela filmen igenom av ett gäng hårda grabbar på motorcyklar som på något märkligt och mystiskt vis alltid lyckas hitta tjejerna vart de än befinner sej. Den äldre systern vill dessutom mitt upp i alltihop sluta vara vampyr och börja leva som en vanlig människa och lämna sin törstiga syster.

Som jag nämnde tidigare så tycker jag mycket om vampyrer. Både i böcker och filmer. MEN, de får väldigt gärna bete sej som just vampyrer. Istället har de här tjejerna inget som påminner om vampyrer (bortsett från att de dricker blod en gång i filmen). Dock saknar de helt huggtänder, styrka eller odödlighet. Vilket är rätt viktiga drag kan man tycka. De är bara två vilsna, ensamma och ledsna tjejer filme igenom. När de dessutom börjar bråka om hur tjock man blir av att dricka blod och måste tänka på figuren håller jag på att skrika rätt ut i den pyttelilla biosallongen. Hela filmen kändes oerhört B-ig och taffligt gjord så att vi satt och fnissade så tyst vi kunde åt filmen. En sak som försvårade det hela var att det satt en utvecklingsstörd asiatisk kille på raden framför oss som satt och vinkade bakåt lite då och då under filmen och gjorde roliga miner åt oss. När han sen också släpper sej och rapar högt och ljudligt flera gånger så satt vi och bet ihop allt vad vi kunde för att inte skratta högt, och torkade tårarna. Riktigt jobbigt och väldigt stämningsdödande. Om det nu fanns nån stämning. Vi kunde bara sitta där och hålla igen skratten så gott det gick och hoppas på att ingen skulle komma och slänga ut oss från bion. När systern Vanja någon gång mot slutet står redo att möta MC-gänget beväpnad med endast en liten kniv viskar till kameran "Kom igen då era fittor." Blir det bara för mycket.

Jag lägger detta bakom mej och ser istället fram med stor iver mot den svenska filmen "Låt den rätte komma in" baserad på skräckromanen som är en av mina favoritböcker av John Ajvide Lindqvist som också den handlar om vampyrer. Jag är övertygad om att den kommer vara ljusår bättre än det här skämtet till film.