Glädjeämnen och dylikt
Förra veckan var roligare än på mycket länge. Först var jag hem till Kristian. Vi spelade Mario Kart. Jag hade en längre tid pratat med Kristian om hur mycket jag skulle äga honom i detta roliga spel. Hur jag skulle glänsa, gäspandes gasa om honom efter att ha fått massor av svampar, knäcka honom, bara leka med honom likt katten som leker med musen innan den blir föda. Men, vad händer? Jo, det går snart upp för mej att jag har totalt underskattat denne herre. Vem var det som blev ägd? Jag! Skamset satt jag där och skrattade tillgjort : ?Haha. Vänta du bara till jag ger järnet. När jag tar i med hårdhandskarna och kör på riktigt. Då är det inte nådigt.? Men mitt ägande lyste med sin frånvaro. Trots det hade jag faktiskt roligt ändå. Sen mitt i natten föreslog Kristian att vi skulle se på ?Mr Bean den totala katastrofen?. Vi satt och skrattade åt hans extrema tokerier på en hederlig gammal VHS.
Någon dag senare så ringde Svante som jag inte umgåtts med på kanske ett år och sa att han och hans flickvän Jill och Kristian gärna ville komma och ha Mario Kart turnering hemma hos mej. Sagt och gjort, vi fattade våra kontroller och gasade på i respektive sköldpaddsskal, barnvagnar, guldbilar och monsterbilar. Haha. Oj vad roligt vi hade. Har inte skrattat så mycket på riktigt länge. Det var ett vimmel av bananskal, sköldpaddsskal, blixtar, fejkboxar och ledarskal hit och dit. Sen efter massor av turneringar hade vi duell som också var grymt kul. Där haglade bomberna i alla färger och man såg knappt någonting. Bomber exploderade, man försökte komma undan och gömma sej, men förgäves. Riktig helkväll.
Sen på helgen blev det bastubad vid Norrboån med respektive bad. Men inte för min del. Jag fegade och satt och myste i bastun. När det blev för varmt hällde jag bara en skopa iskallt vatten från ån över huvudet. Tror inte det finns nåt mer uppfriskande än att basta. Kristian och Emelie var beundransvärt modiga tycker jag. De hoppade i vattnet och kom sen inspringandes, huttrande och iskalla. En eloge till dem.
Trygve och min 2-åriga brorson Loa här igår och sov över. Jag visade Loa lite tv-spel som han tyckte var jätteroligt. Han skrattade som bara den när jag ramlade av Rainbow Road och försvann ut i universum. Lite senare på kvällen mimade pappa, Trygve och mamma till Elvis. Så snyggt. :P
När jag gick utanför rummet där Loa sov hörde jag hur han gnydde och grät. Jag gick in för att se efter vad det var. Men han låg inte på madrassen där Trygve hade lagt honom. Han hade rullat av madrassen i sömnen och låg nu under sängen och grät, för han trodde inte att han kom ut. Så jag drog fram honom därifrån och försökte trösta honom. Sen läste jag en bok för honom om den luriga räven och bonden. Så blev han gladare och kunde sen sova gott. Innan jag gick så gjorde han en slängpuss till mej och vinkade. Då smälter man ju nästan.
Skola i morgon. Upp tidigt och åka buss. Suck.