Mardröm
Jag drömde att jag blev kidnappad av mina grannar. Grannarna existerar inte i verkligheten ska dock påpekas. Mina kidnappare bestod av 3-4 stora och muskulösa män i 40-årsåldern med snaggade huvuden.
De band mig vid ett bord och sa att de skulle tortera, döda och äta upp mig. Jag var fruktansvärt rädd och lyckades flera gånger ta mig ur repen och fly, men blev alltid nerbrottad och insläpad in i deras hus igen och bunden gång på gång. De visade sina stora vassa köttknivar och upprepade gång på gång att jag skulle dö och ätas upp. Jag lyckades återigen ta mig loss från deras rep och en kamp på liv och död utbröt. Min rädsla blandades i ilska och jag gav mig fan på att jag skulle ta mig därifrån och trots att de var fler och starkare lyckades jag slå och sparka mig fri och ta mig över till min tomt och rusade anfådd in genom dörren.
-Vi måste ringa polisen! Våra grannar höll på att döda och äta mig! sa jag till mina föräldrar.
-Men vad skulle du dit och göra? Måste du störa de?
-Hörde ni inte vad jag sa? Vi måste ringa polisen! De är mördare och kannibaler!
-Men det förstår du väl att de blir arga och irriterade när du går dit och stör. Det får du ju räkna med.
Mamma och pappa förstod uppenbarligen inte alls att jag precis varit nära att bli brutalt mördad och uppäten av våra grannar. Fruktansvärt irriterande och frustrerande.
När jag vaknade var jag både arg och hade ångest. Och ja, jag är medveten om att mitt val av litteratur kan ha en stor del i drömmen.